feldenkraismetoden®

feldenkraismetoden är ett utbildningssystem som använder rörelse för att lära självkännedom och förbättra funktionen.

feldenkraismetoden utvecklades av Dr. Moshe Feldenkrais (1904-1984). Biografi av Dr. Feldenkrais visar sina olika ämnesområden och tips till källorna för geni metoden han utvecklade.

Dr. Moshe Feldenkrais skrev utförligt. Nedan är några utdrag av hans verk som kommer att stimulera ditt tänkande, och fungera som en introduktion till feldenkraismetoden.

IFF har antagit Standards of Practice, som ger en beskrivning av de tillämpningar av förfarandet.

Exempel på Dr. Feldenkrais undervisning kan ses eller lyssnat i vår nätet Arkiv.

Material för inköp finns här:

För alla

För utövare och praktikanter

Utdrag ur Moshe Feldenkrais arbeten

Moshe in San Francisco 3

  • Inledning
  • Funktionell integrering
  • Medvetenhet genom rörelse

Inledning

Ur Moshe Feldenkrais´ ”Body and Mind”, 1980:

Människor har genom århundraden intresserat sig för hur kropp och själ hör ihop. ”En sund själ i en sund kropp” och liknande talesätt visar att man har en föreställning om någon slags enhet.

[…]

Jag tror att kroppens och själens enhet är en objektiv realitet. De är inte bara delar som förhåller sig till varandra utan en odelbar enhet i funktion. En hjärna utan en kropp skulle inte kunna tänka; åtminstone är det så att kontinuiteten i själsliga funktioner säkerställs genom rörelsefunktioner.

[…]

Jag tvivlar inte alls på att rörelsefunktionen och kanske själva musklerna är en del av våra högre funktioner. Detta gäller inte bara högre funktioner som att sjunga, måla och älska, vilka är omöjliga utan muskelaktivitet, utan även att tänka, erinra sig, minnas och känna.

Fördelen med att närma sig enheten kropp och själ genom kroppen är att muskeluttryck är konkret och lätt att lokalisera. Det är också ojämförligt lättare att göra en person uppmärksam
på vad som händer i kroppen. Därför ger det snabbare och mer direkta resultat att börja med kroppen. Det är enkelt att åstadkomma slående stämningsändringar när man arbetar med viktiga delar av kroppen som ögonen, nacken, andningen, bäckenet.

[…]

En människa består av tre delar: nervsystemet, som är kärnan; kroppen, nämligen skelett, inälvor och muskler; och omgivningen med rum, gravitation och samhälle. Dessa tre aspekter, där var och en har sitt materiella stöd och sin aktivitet, ger tillsammans en fungerande bild av människan.

[…]

Beteende som är individuellt förvärvat (ontogenetiskt beteende) är kopplat till sinnena. Sådant beteende kan ändras och läras genom att man blir medveten om skillnader i ansträngning, tempo, kroppsförnimmelse, kroppens läge i rummet, uppmärksamhet på hur man står, andas, uttrycker sig etc.

När man lär sig på detta sätt, medvetet, blir det nya beteendet automatiskt eller till och med omedvetet, som alla vanor. Fördelen med en vana som man medvetet lagt sig till med är att man kan ändra den om den irriterar eller stör. Den provocerar då fram ny medvetenhet som hjälper en att göra en ny och effektivare förändring.

Jag tror fullt och fast på, att liksom anatomin har hjälpt oss att få ingående kunskap om hur kroppen fungerar och neuroanatomin har gett oss kunskap om psyket, så vill förståelsen av de kroppsliga aspekterna av medvetandet ge oss större självkännedom.

tillbaka

Tekniker för individuell undervisning (Funktionell integrering)

Ur Moshe Feldenkrais´ ”The Feldenkrais Method”:

Tekniken där feldenkraispedagogen undervisar genom lätt beröring med händerna är nödvändigtvis individuell och skräddarsydd för att passa personens speciella behov.

Ur Moshe Feldenkrais´ ”Body and mind”, 1980´

Jag börjar med att låta personen ligga på rygg. Denna position väljer jag för att reducera inflytandet från gravitationen mest möjligt så nervsystemet blir fritt. Nervsystemets reaktion på gravitationen är vanemässig och i vanemässiga positioner går det inte att få musklerna att reagera annorlunda på samma stimulus vilket är det viktigaste sättet att lära kroppen på nytt.

[…]

Gradvis lär jag människor genom att sätta dem i trettio olika ställningar som sätta sig upp, stå, gå och balansera på […] rullar.

Ur Moshe Feldenkrais, The Elusive Obvious (Meta Publications 1991):

Funktionell integrering är huvudsakligen ordlös. Den är effektiv därför att den skadade personen […] har förlorat förmågan att hjälpa sig själv. Självtilliten är så begränsad att behandling bara skapar ytliga förbättringar om alls några. (i funktionell integrering)… påverkas de djupaste kinestetiska förnimmelserna som formats tidigt i barndomen. Personen drar sig tillbaka och är helt upptagen av förändringar inuti. Att ögonens rörelser blir mjukare, hur man vrider huvudet, hur tyngden fördelar sig annorlunda på fötterna, minskning av interkostal spänning, ändring av rörelsemönster som gör att man får en klarare känsla av att stå upprätt. Allt detta kan bara ske med neurala funktionsförändringar i den motoriska och sensoriska delen av nervsystemet.

Muskeltonus blir jämnare och minskas. En känsla av välbefinnande infinner sig. Andningen blir regelbunden; kinderna får färg. Ögonen är klarare och öppnare, fuktiga och glansiga. Man gnuggar ögonen och vaknar som ur en vilsam dröm.

tillbaka

Grupptekniker (Medvetenhet genom rörelse)

Ur Moshe Feldenkrais´ ”The Feldenkrais Method”:

Gruppmetoden (Medvetenhet genom rörelse) skapades för att sprida effekten av de handledda lektionerna till störst möjliga antal människor. (Ordet lärande indikerar att förändringarna i självbild görs av eleven genom medvetenhet om ändringar i kroppsuppfattningen).

Ur Moshe Feldenkrais´ ”Body and Mind”, 1980:

Jag har undervisat grupper av män och kvinnor som led av ischias och diskbråck, frusen axel och liknande besvär. Andra grupper har bestått av lärare, skådespelare, sångare och dansare.

Jag börjar med att be människor ligga på rygg (enligt principen att minska inflytandet från tyngdkraften) och för att dom skall lära sig skanna sig själv. Det vill säga att dom uppmärksamt undersöker kontakten med golvet och gradvis lär sig känna tydliga skillnader – skillnader i var kontakten med underlaget är svag eller inte finns alls och var den är fullständig och tydlig. Att öva sig på detta utvecklar medvetenhet om att man genom att konstant spänna musklerna får dålig eller ingen kontakt med underlaget. Man kan uppnå minskning av muskelspänning enbart genom uppmärksamhet men man kan inte ta med sig förbättringen till sitt vanliga liv om man inte också ökar medvetenheten om skelettet och dess läge och riktning i rummet.

[…]

Jag klargör oftast att mitt arbete skall leda till att man blir mer medveten om rörelse. Eller att man har förmågan att ha kontakt med sitt skelett och sina muskler och omgivningen praktiskt taget samtidigt. Detta är inte ’avslappning’, för verklig avslappning kan man bara uppnå genom att ingenting göra. Målet är inte fullsändig avslappning utan sund, kraftfull och njutbar rörelse. Att minska muskelspänningen är nödvändigt, för effektiv rörelse måste vara utan ansträngning. Ineffektivitet upplevs som ansträngning och förhindrar en att göra mer och bättre.

Den gradvisa minskningen av överflödig ansträngning är nödvändig för att öka den kinestetiska känsligheten. Utan den kan en människa inte bli självreglerande.

[…]

Ett annat viktigt kännetecken för arbetet i grupp är att fortsätta ställa gruppdeltagarna i nya situationer hela tiden. När nyheten bleknat mattas uppmärksamheten och man lär sig ingenting. Om jag behöver repetera en rörelsesekvens lär jag ut den med tio ja till och med hundra variationer tills deltagarna behärskar den.

Alla övningarna är arrangerade så att det skall inträda en avsevärd förändring vid lektionens slut . Förändringen kan stanna kvar längre eller kortare. Eleverna blir i stånd att hitta förbindelser mellan olika delar av sin kropp tex. mellan vänster skulderblad och höger höft och mellan ögonmusklerna och tårna.

För att skapa en avslappnad atmosfär uppmanar jag då och då gruppen att göra rörelserna lite slarvigare, utan så mycket ansträngning, långsammare, att ta i mindre, göra rörelsen mindre
elegant osv. Jag ber dem ofta göra sitt yttersta för sen att göra lite mindre. Detta är viktigare än man tror. Om man kan känna att man gör framsteg när man inte spänner sig kan man göra ytterligare framsteg. Färdigheter som annars kräver många timmars arbete kan man uppnå på tjugo minuter med denna inställning till kropp och själ.

Jag måste särskilt nämna de riktigt små, knappt märkbara rörelserna som jag ofta använder. De minskar ofrivillig muskelsammandragning anmärkningsvärt; genom att arbeta på en arm tex. i några få minuter kan man få den att kännas längre och lättare än den andra.

[…]

Men det kvittar vilken övning eller vilken princip jag ordnar lektionen efter, utan koncentration, utan känslan av skillnader, utan verklig uppmärksamhet går det inte att gå vidare till nästa steg. Repetition, bara mekanisk repetition utan uppmärksamhet avråds, ja omöjliggörs rent av. Många övningar består av att vara uppmärksam på hur man uppnår målet och inte själva målet, vilket är viktigt för att minska muskelspänning. Alla dessa övningar siktar på mental och fysisk koordination, god hållning och korrekt rörelse.

[…]

Slutligen, självkännedom genom uppmärksamhet och medvetenhet är målet för lärandet. När vi blir medvetna om vad vi faktiskt gör och inte vad vi säger eller tänker att vi gör då är vägen till framsteg vidöppen för oss.

tillbaka

Utdrag av arbetet i Moshe Feldenkrais

  • Introduktion
  • funktionell integration
  • Medvetenhet genom rörelse

Introduktion

Tekniker för individuell undervisning (funktionell integration)

Tekniker för gruppundervisning (Medvetenhet genom rörelse)

Utdrag ur verk av Moshe Feldenkrais

  • Inledning
  • funktionell integration
  • Medvetenhet genom rörelse

Inledning

Tekniker för individuell undervisning (funktionell integration)

tekniker Group (Medvetenhet genom rörelse)

Utdrag ur arbete Moshe Feldenkrais
Moshe i San Francisco 3

Fragment av arbete Moshe Feldenkrais

  • introduktion
  • funktionell integration
  • Medvetenhet genom rörelse

introduktion

Individuella undervisningsmetoder (funktionell integration)

gruppstekniker (Medvetenhet genom rörelse)